Nått att se fram emot.

Fan, man måste alltid ha något att se fram emot. Vare sig det är inför helgen, inför nån högtid eller för något stort. Annars jävlar hittar man ingen jävla vilja att fortsätta.

Ta vår förbannade el-installation som ett exempel, 4 timmars slit när vi konstant får höra att vi jobbar för långsamt eller för dåligt... samtidigt som vi försöker lära oss det vi gör. Efter det så har vi mat, sen några andra skitlektioner som inte ens är värda att nämna. Vad i helvete motiverar en i ett sådant läge? Du är trött, hungrig, har maximal social abstinens (för man måste ju koncentrera sig på kopplingen!) och läraren ska ta en 20 minuters fika. Grattis pedagogik. Grattis elektriker.

Sedan när du kommer hem på torsdagen och tänker efter, så märker du att du inte har några planer inför helgen. Mögel. Då är det dags att leta socialt umgänge i form av fest, chill eller helt jävla slumpmässig sysselsättning. Själva processen att leta upp vadfan du ska göra brukar ju vara ett rent helvete, men det är ju i 9 av 10 fall värt det. Menar, vemfan vill sitta hemma? Eller ännu värre.. Sitta hemma med päronen? Hoppas fan det händer något i helgen. Hoppas..

Sen såklart, så ska man ha något "stort" att se fram emot. Men det har jag, UFC lätt-tungviktsmästerskap på TV med Timpa den 24-25 oktober, och efter det så bär det av till Halmstad / Götet i en vecka. Och visst fan har jag stora förhoppningar på denhär resan. Och visst fan kommer man säkert bli besviken på något sätt. Menar, det är nästan en omöjlighet att undvika det. Vem fan vet?

Något annat som är värt att nämna är vår idiotiska jävla Engelska lärare som jag irriterat skiten ur migsjälv på. Ända sedan första uppgiften så har jag tyckt att hon har varigt jävligt dum i huvudet.. men ändå trevlig. Det tragiska är.. hon kan fan varken tala engelska eller svenska korrekt. Vilket gör kommunikation med henne nästintill omöjligt. Åtminstone jävligt svårt. Hon är ju från "Turkmhenistan" eller vart fan det var (cba to remember), och har kommit hit efter något jävla krig eller någon skit... Inte fan vet jag. Men iallafall, på grund av kommunikationssvårigheterna så är betygsättningen lite annorlunda.. Ja, det är ju inte SVÅRARE att få betyg precis.

Vi hade en "uppläsnings uppgift" som vi fick ca 3 dagar på oss att förbereda. Den handlade om Indien, so, sure, inte mitt ämne men vafan tänkte jag. Skaffade 2-3 papper information och började översätta skiten. Dagen då uppläsningen kommer så har jag (såklart) glömt pappershelvetet, men säger till henne att "fan, jag gör det endån!". *suck*. Efter första gruppen kommit ut, skrattande så visste jag inte vadfan jag skulle tro. Alla 4 fick MVG. Och nu rör det sig inte om de 4 BÄSTA eleverna eller något sånt, 4 medelmåttor... MVG.

Tydligen så resonerar läraren såhär... "Om elev stirrar på mig, och muttrar något på halvkass svensgelska så är det MVG... Om dom läser från pappret... VG... Om dom försöker, men inte klarar av engelskan.. Tja ett G. Skiter man i uppgiften så blir det klart IG." Fy fan för Svenska underklass-skolor, jag skulle gått på nån friskola.

Hepp, gymmat idag med (NEHE!?). Triceps - mage. Fan vad jag hatar mage. Imorgon blir det att vara moraliskt stöd för Timpa när han kör bröst - biceps, vilket jag gjorde igår. Men vafan, lite schysst får man vara. Dessutom är det ett roligt pass.

Avslutar med låten jag knarkat de senaste 48 timmarna.

RAGEQUIT.